Around 800-900 visitors at Galeria Bielak in Krakow, Poland.
7/7 - 7/8 2007.
Tuesday, August 21, 2007
Tuesday, July 31, 2007
me and Joanne Haywood...
I have met the jewellery artist Joanne Haywood from London, U.K by the Internet; she is doing a book about mixed media jewelleries…
We get a good connection and when I was in London we swap jewelleries and took a coffee in "my" neighbourhoods…
I really really like her jewelleries, please look at her website; http://www.joannehaywood.co.uk/
And I’m so happy for my necklace!
total...
Total:1115 visitors at Nääs Konsthantverk in Floda, Sweden.
My "new" e-mail is; prylpaula@hotmail.com I have change company, so if you have tryed to reach me on my telia address, it´s out of order... Sorry!
//Paula.
My "new" e-mail is; prylpaula@hotmail.com I have change company, so if you have tryed to reach me on my telia address, it´s out of order... Sorry!
//Paula.
Saturday, July 21, 2007
Friday, July 13, 2007
photo and text from the Galeria Bielak...
Thursday, July 12, 2007
in the Kronika Krakowska 9/7 2007.
They write about the exhibition in Kronika Krakowska!!!I don´t understand Polish, but I think that it´s nice words...
I will send you all in this exhibitiongroup an copy of this, later on, with all the other things.
070707 the opening at Galeria Bielak, Krakow, Poland
A nice opening with start at 19.00.
About 40-50 visitors.
Photo: Barbara Bielak and Dan Lindblom.
If you want to see more images from my trip to Krakow and Poland, please visit my blog; www.f-art-projekt.blogspot.com
It´s in Swedish, but you can always look at the images...
hanging...
Curator Paula Lindblom, the only one from the group, personaly in Krakow, Poland.
Everyone get they own showcace on the wall...
It´s the first time we show this things in showcases.
A nice showroom.
Wednesday, July 04, 2007
postcards for sale in Gothenburg, Sweden...
Now the postcard is for sale at Noll 3 in Gothenburg, Sweden.Noll 3, Vallgatan 14, Gothenburg, Sweden.
10 SEK per each.
Tuesday, July 03, 2007
Wednesday, June 27, 2007
congratulation Marie!
Marie A has got a prize, please look at:
www.scheibler.no
Congratulation once again!!!
Keep up the good work!
www.scheibler.no
Congratulation once again!!!
Keep up the good work!
Tuesday, June 26, 2007
visitors at Nääs Konsthantverk in Sweden...
Now the exhibition in Sweden is over, and it was about 1000 visitors looking at the exhibition.The next stop for this show is in Poland...
Thursday, June 21, 2007
Monday, June 18, 2007
we have been observed in Konsthantverkcentrums newsletter for June 2007.
We have been observed by Konsthantverkcentrum in Sweden for our use and collaboration as the first handicraft artist in the blog world.
I didn’t know that, but I’m glad that we get the attention.
I didn’t know that, but I’m glad that we get the attention.
Unfortunately is the text in Swedish, but I will try to translate it in a short cut… Later on...
En ny internetarena växer, att finnas i ”bloggosfären” öppnar nya möjligheter. Antalet bloggare ökar varje dag, man beräknar antalet till den svindlande summan av 100 miljoner. Där en hemsida fungerar som skyltfönster är bloggen också ett ett socialt rum och en plats för direktare dialog. Ett par av KHVCs medlemmar, smyckekonstnär Paula Lindblom och keramiker Karin Eriksson, äe entusiastiska bloggare. De var snabba att fatta vilket kraftfullt verktyg en blogg kan vara; som plats att marknadsföra sig på och för att hitta nya vänner i världen.
Paula Lindblom:
www.jewelleryproject.blogspot.com
www.f-art-projekt.blogspot.com
Paula Lindblom driver sedan två år The on-line jewellery project tillsammans med svenska Anni Jonsson, spanska Marta Miguel samt norska Marie Asbjørnsen och Maria Rodrigues. Det började med att Paula initierade en mejl-lista för 12 smyckekonstnärer. Den blev krånglig att hantera och kändes alltför sluten, så steget togs att starta en gemensam blogg för fem av dem, med inriktning på ett specifikt ämne, consumer society.
De kommunicerar nu sedan två år, synligt för resten av världen, om varandras pågående arbeten, mest är det Paula som sköter bloggen. Projektet växlar mellan att finnas på nätet och göra gemensamma ”verkliga” utställningar. Det aktualiserar ju också innehållet i bloggen och skapar nytt läsvärde. T.o.m. 26 juni har de en utställning på Nääs konsthantverk utanför Göteborg, den åker sedan vidare till Polen.
En evighetsmaskin
Nu har Paula också en egen blogg, på svenska. Man måste inte vara särskilt datakunnig, säger hon. Det är lätt och snabbt att uppdatera, man följer bara instruktionerna. Det är billigt, kostar ingenting att bli synlig och skapa relationer. ”När man väl har börjat sköter det sig själv, det är som en fantastisk evighetsmaskin, utan att man gör något mer sprids ens arbete runtom i världen”.
Hon har genom bloggandet upptäckt och fått kontakt med smyckekonstnärer som fokuserar på samma saker som hon själv; återvinning, material, konsumtionssamhället. Lite överraskad har hon förstått att hon är mycket populär i Spanien.
Paula har både bra och dåliga erfarenheter av att saker hon skrivit eller visat använts av andra. Man har ingen kontroll över det man en gång lagt ut, allt är öppet och offentligt och kan dyka upp som citat i andra sammanhang. Att en smyckesajt i Kalifornien lånat en bild från hennes hemsida och länkat till den är ju bra, men hon har också blivit citerad i lösryckta sammanhang.
Hon började med att sprida sin bloggadress till kontakterna i smyckevärlden ”Sedan sköter det sig själv. En digitalkamera och en blogg är allt som behövs, sen ligger världen öppen!”
Karin Eriksson:
www.karineriksson.se/blog
Karin Eriksson bloggar på engelska från sin egen hemsida sedan två och ett halvt år. Hon kan räknas till proffsbloggarna, varje dag har hon cirka 2 500 unika besökare. Många av dem är amerikaner och många återkommer. Hon har lagt ner mycket arbete på att bygga upp sin läsekrets och göra sig känd. 1.5 – 2 timmar per dag lägger hon på att hålla sin blogg aktuell och intressant för läsarna.
Motivationen kommer ur att hon ville ha ett inspirationsarkiv, som hon också delar med sig av. När hon har nya egna projekt på gång skriver hon om dem, men det mesta handlar om annat. Personliga betraktelser om t.ex. examensstudenter från Konstfack, Överjärva där hennes verkstad finns, eller formgivare hon gillar. Hon har numera ett avslappnat förhållande till skrivandet.
”Jag måste utgå från mig själv, annars vore det inte kul att ha bloggen” säger hon. ”En del tjänar annonspengar på sina bloggar, men det skulle förstöra det varumärke jag bygger upp, om jag associeras med saker jag inte står för.”
Milstolpar på vägen
Karin berättar om några viktiga händelser som hjälpt till att göra henne känd. Redan tre veckor efter att hon startat nämndes hon av en stor och viktig blogg. Att en stor sajt länkade gav bra uppmärksamhet. Det ledde till att stora Internet world nominerade henne till en tävling där de utsett de 100 bästa bloggarna. Hon vann inte men fick ännu fler läsare tack vare det.
I maj 2006 blev hon intervjuad på Design Sponge, en stor amerikansk blogg som uppmärksammar små designföretag, då hittade ännu fler till henne (http://designsponge.blogspot.com/, intervjun med Karin kan höras under ”pod casts”). Tack vare att hon skriver en hel del om Överjärva, ville Svenska Institutet länka från sin hemsida till hennes personliga bild av Sverige. Den australiensiska Lonely Planet fick också syn på hennes blogg och kommer på grund av det att ha med hennes verkstad i Överjärva i sin nästa Skandinavenguide.
Det ena leder till det andra. Bäst blir det när man växlar mellan virtuella och personliga kontakter; hon är gärna med på mässor och utställningar också. Nu har hon närmare 30 återförsäljare i USA, Japan, Danmark, Australien, England och Sverige. Sista året har det varit svårt att producera i takt med beställningar, men nu ska hon pröva ha en långtidspraktikant och funderar på att anställa.
Nätet en växande marknad
I besöksstatistiken för KHVCs hemsida syns det också att bloggarna blir alltmer viktiga, genom konsthantverksintresserade bloggare hittar fler till oss.
Finns det några nackdelar då? Jo, att det är oöverskådligt och det gäller att inte överväldigas. Som nybörjare kan man utgå från någon bloggare man har förtroende för och klicka vidare i den personens länklista. Det växer också fram sökmotorer, liksom ”hit-listor” för de mest lästa och mest populära bloggarna.
Det finns redan starka kommersiella intressen, många av portalerna är reklamfinansierade, annonserna vänder sig till användarna som statistiskt sett är konsumtionssugna unga människor. Med tiden kommer bloggvärlden att bli än mer en direkt marknadsplats, på gott och ont. Det betyder nätshopar, öppen reklam och dolda påtryckningar men också större möjligheter att nå en stor publik, var man än bor.
Paula Lindblom:
www.jewelleryproject.blogspot.com
www.f-art-projekt.blogspot.com
Paula Lindblom driver sedan två år The on-line jewellery project tillsammans med svenska Anni Jonsson, spanska Marta Miguel samt norska Marie Asbjørnsen och Maria Rodrigues. Det började med att Paula initierade en mejl-lista för 12 smyckekonstnärer. Den blev krånglig att hantera och kändes alltför sluten, så steget togs att starta en gemensam blogg för fem av dem, med inriktning på ett specifikt ämne, consumer society.
De kommunicerar nu sedan två år, synligt för resten av världen, om varandras pågående arbeten, mest är det Paula som sköter bloggen. Projektet växlar mellan att finnas på nätet och göra gemensamma ”verkliga” utställningar. Det aktualiserar ju också innehållet i bloggen och skapar nytt läsvärde. T.o.m. 26 juni har de en utställning på Nääs konsthantverk utanför Göteborg, den åker sedan vidare till Polen.
En evighetsmaskin
Nu har Paula också en egen blogg, på svenska. Man måste inte vara särskilt datakunnig, säger hon. Det är lätt och snabbt att uppdatera, man följer bara instruktionerna. Det är billigt, kostar ingenting att bli synlig och skapa relationer. ”När man väl har börjat sköter det sig själv, det är som en fantastisk evighetsmaskin, utan att man gör något mer sprids ens arbete runtom i världen”.
Hon har genom bloggandet upptäckt och fått kontakt med smyckekonstnärer som fokuserar på samma saker som hon själv; återvinning, material, konsumtionssamhället. Lite överraskad har hon förstått att hon är mycket populär i Spanien.
Paula har både bra och dåliga erfarenheter av att saker hon skrivit eller visat använts av andra. Man har ingen kontroll över det man en gång lagt ut, allt är öppet och offentligt och kan dyka upp som citat i andra sammanhang. Att en smyckesajt i Kalifornien lånat en bild från hennes hemsida och länkat till den är ju bra, men hon har också blivit citerad i lösryckta sammanhang.
Hon började med att sprida sin bloggadress till kontakterna i smyckevärlden ”Sedan sköter det sig själv. En digitalkamera och en blogg är allt som behövs, sen ligger världen öppen!”
Karin Eriksson:
www.karineriksson.se/blog
Karin Eriksson bloggar på engelska från sin egen hemsida sedan två och ett halvt år. Hon kan räknas till proffsbloggarna, varje dag har hon cirka 2 500 unika besökare. Många av dem är amerikaner och många återkommer. Hon har lagt ner mycket arbete på att bygga upp sin läsekrets och göra sig känd. 1.5 – 2 timmar per dag lägger hon på att hålla sin blogg aktuell och intressant för läsarna.
Motivationen kommer ur att hon ville ha ett inspirationsarkiv, som hon också delar med sig av. När hon har nya egna projekt på gång skriver hon om dem, men det mesta handlar om annat. Personliga betraktelser om t.ex. examensstudenter från Konstfack, Överjärva där hennes verkstad finns, eller formgivare hon gillar. Hon har numera ett avslappnat förhållande till skrivandet.
”Jag måste utgå från mig själv, annars vore det inte kul att ha bloggen” säger hon. ”En del tjänar annonspengar på sina bloggar, men det skulle förstöra det varumärke jag bygger upp, om jag associeras med saker jag inte står för.”
Milstolpar på vägen
Karin berättar om några viktiga händelser som hjälpt till att göra henne känd. Redan tre veckor efter att hon startat nämndes hon av en stor och viktig blogg. Att en stor sajt länkade gav bra uppmärksamhet. Det ledde till att stora Internet world nominerade henne till en tävling där de utsett de 100 bästa bloggarna. Hon vann inte men fick ännu fler läsare tack vare det.
I maj 2006 blev hon intervjuad på Design Sponge, en stor amerikansk blogg som uppmärksammar små designföretag, då hittade ännu fler till henne (http://designsponge.blogspot.com/, intervjun med Karin kan höras under ”pod casts”). Tack vare att hon skriver en hel del om Överjärva, ville Svenska Institutet länka från sin hemsida till hennes personliga bild av Sverige. Den australiensiska Lonely Planet fick också syn på hennes blogg och kommer på grund av det att ha med hennes verkstad i Överjärva i sin nästa Skandinavenguide.
Det ena leder till det andra. Bäst blir det när man växlar mellan virtuella och personliga kontakter; hon är gärna med på mässor och utställningar också. Nu har hon närmare 30 återförsäljare i USA, Japan, Danmark, Australien, England och Sverige. Sista året har det varit svårt att producera i takt med beställningar, men nu ska hon pröva ha en långtidspraktikant och funderar på att anställa.
Nätet en växande marknad
I besöksstatistiken för KHVCs hemsida syns det också att bloggarna blir alltmer viktiga, genom konsthantverksintresserade bloggare hittar fler till oss.
Finns det några nackdelar då? Jo, att det är oöverskådligt och det gäller att inte överväldigas. Som nybörjare kan man utgå från någon bloggare man har förtroende för och klicka vidare i den personens länklista. Det växer också fram sökmotorer, liksom ”hit-listor” för de mest lästa och mest populära bloggarna.
Det finns redan starka kommersiella intressen, många av portalerna är reklamfinansierade, annonserna vänder sig till användarna som statistiskt sett är konsumtionssugna unga människor. Med tiden kommer bloggvärlden att bli än mer en direkt marknadsplats, på gott och ont. Det betyder nätshopar, öppen reklam och dolda påtryckningar men också större möjligheter att nå en stor publik, var man än bor.
Thursday, May 31, 2007
statement from all the artists in the jewellery on-line project 2005 - 2007.
Marie Asbjørnsen.
The first years I worked with jewellery, I mainly used silver as material in my work. But some years ago, while I was studying at The National Collage of Art and Design in Norway, I saw an exhibition of toys, made by children from all over the world, where everything was made out of colourful garbage. These objects impressed me and inspired me so much, that I decided to start working with recycled materials myself.
During the last years, I have travelled to South Africa, Namibia and Mali, to dig deeper into cultures where recycling is a necessity and a common way of thinking. I have been looking for all kinds of things made out of waste; toys, jewellery, sculptures, furniture and shelters. The creativity and the strong will of looking for possibilities rather than despair, has made a strong impression on me. Being back in Norway, I have tried to learn from what I have seen, about turning trash into treasure.
My jewellery, which earlier would be made out of valuable materials, are now made out of colourful daily waste.
Anni Jonsson.
My inspiration for this project has been everyday life. When I lost a member of the family it struck me how the time in between important events seems to be what you really miss when you lose somebody dear to you. All the time that passes without really paying any attention...
That inspired me to explore my silver-recycling bin and look closer at all the pieces of scrap-silver that was cut out and left over. The pieces that were never used. The space in between. I used these forgotten leftover pieces of silver for this project. I also worked with fabrics from clothes which belonged to this person.
For me the exiting thing about using recycled materials in jewellery is all the memories that are attached to objects used by people.
Maria Rodrigues.
I remember some of the jewellery neighbours and relatives wore around their necks. It was made of two pieces of material that hang form a silky thread.
On these pieces was embroidered the symbols of Jesus meant to protect the user from the devil. Therefore, one on the front and another on the back.
My pieces are about an inner prayer, an inner complaint, a wish, and a secret feeling. The text is formulated like a pun of words. They are about the duality and ambivalence of feelings.
The materials used on my pieces are taken from old clothes, embroidered cloths, curtains and lace inherited from an old lady. By using these materials I wish to make visible values about to go lost.
My work makes reference to the essence of the person in the consumer society.
Words from the consumer society:
“You are what you own and the more you own, the happier you will be.
In a consumer society, people use spending and materialism as a way to build a new ego
or become a new person by buying products which support their self image
In the consumer society you have to pay to be”
Marta Miguel.
The satisfactions of this world are like honey on the edge of a knife, I lick it and appreciate the pleasant thing of its flavour, soon another sensation controls to first: then I have cut myself .I don’t want to be not worried and to be a person who travel by the life and can not see what I must to see. I don’t want to watch outwards and to break away from myself. I have accelerated the rate of my life and I am less patient.
About how recycling is a good as it gets but only if I do it and I don´t forget
If we put our heads together our earth will be alife for ever
My way to recycle is a way to pay my ecological debt
Plastic is one of the most I produce like exhausted.
Red the life’s colour, the white is the purity and the golden and blue colour the love and the soul of each one of us.
Paula Lindblom.
QWERTY
Have you ever asked yourself why the letters of a typewriter’s keyboard are placed in the order they are?
- No, I have never asked myself that question.
- We can call this keyboard QWERTY, the first keys of the upper row are placed like that.
The first typewriter was invented by Christopher Scholes in 1873, in order to improve the calligraphy. However, soon a problem arose, when the typebars jammed against each other and made it impossible to write.To solve this, Christopher Scholes designed the keyboard QWERTY, a keyboard which should force the user to write more slowly to keep the type arms from jamming. Typewriter keyboards, that in time became computer keyboards, were from the beginning designed for slower writing and not faster.
From Paulo Coelho’s “Veronika decide morrer”.
Translated by Christina Hallberg.
Paula Lindblom about the work and the ideas behind…
I started the on-line project in 2005 to establish a professional environment, where I could still be working from my little corner of the world. Internet makes it happen. www.jewelleryproject.blogspot.com
I have always been fascinated by “recycling” or reusage, to make new use of everyday things. To transform, to put in a different context.
As Pippi Longstocking says: Finders keepers.
That is how I relate to reuse and jewellery.
What I find both at home, in nature - in the form of waste or other natural materials - and at flea markets, forms the base for my attitude to resident shapes and expressions.
I want the original material and its shape to be visible, first to appear as a piece of jewellery, but by a closer look to come out as things of everyday life …
I have visited Cape Town, South Africa, to study reutilisation and recycling.
During my travels I had the opportunity to see incredible trinkets and art pieces including small glass beads, and upon my return my jewellery features such glass beads. Contrast and addition in communicating shape.
My jewellery is inspired from different regions of Africa, mixed with my own daily surroundings. Unisex is one aim with my jewellery.
My motto is: Curious about life.
Translated by David Bauner.
The first years I worked with jewellery, I mainly used silver as material in my work. But some years ago, while I was studying at The National Collage of Art and Design in Norway, I saw an exhibition of toys, made by children from all over the world, where everything was made out of colourful garbage. These objects impressed me and inspired me so much, that I decided to start working with recycled materials myself.
During the last years, I have travelled to South Africa, Namibia and Mali, to dig deeper into cultures where recycling is a necessity and a common way of thinking. I have been looking for all kinds of things made out of waste; toys, jewellery, sculptures, furniture and shelters. The creativity and the strong will of looking for possibilities rather than despair, has made a strong impression on me. Being back in Norway, I have tried to learn from what I have seen, about turning trash into treasure.
My jewellery, which earlier would be made out of valuable materials, are now made out of colourful daily waste.
Anni Jonsson.
My inspiration for this project has been everyday life. When I lost a member of the family it struck me how the time in between important events seems to be what you really miss when you lose somebody dear to you. All the time that passes without really paying any attention...
That inspired me to explore my silver-recycling bin and look closer at all the pieces of scrap-silver that was cut out and left over. The pieces that were never used. The space in between. I used these forgotten leftover pieces of silver for this project. I also worked with fabrics from clothes which belonged to this person.
For me the exiting thing about using recycled materials in jewellery is all the memories that are attached to objects used by people.
Maria Rodrigues.
I remember some of the jewellery neighbours and relatives wore around their necks. It was made of two pieces of material that hang form a silky thread.
On these pieces was embroidered the symbols of Jesus meant to protect the user from the devil. Therefore, one on the front and another on the back.
My pieces are about an inner prayer, an inner complaint, a wish, and a secret feeling. The text is formulated like a pun of words. They are about the duality and ambivalence of feelings.
The materials used on my pieces are taken from old clothes, embroidered cloths, curtains and lace inherited from an old lady. By using these materials I wish to make visible values about to go lost.
My work makes reference to the essence of the person in the consumer society.
Words from the consumer society:
“You are what you own and the more you own, the happier you will be.
In a consumer society, people use spending and materialism as a way to build a new ego
or become a new person by buying products which support their self image
In the consumer society you have to pay to be”
Marta Miguel.
The satisfactions of this world are like honey on the edge of a knife, I lick it and appreciate the pleasant thing of its flavour, soon another sensation controls to first: then I have cut myself .I don’t want to be not worried and to be a person who travel by the life and can not see what I must to see. I don’t want to watch outwards and to break away from myself. I have accelerated the rate of my life and I am less patient.
About how recycling is a good as it gets but only if I do it and I don´t forget
If we put our heads together our earth will be alife for ever
My way to recycle is a way to pay my ecological debt
Plastic is one of the most I produce like exhausted.
Red the life’s colour, the white is the purity and the golden and blue colour the love and the soul of each one of us.
Paula Lindblom.
QWERTY
Have you ever asked yourself why the letters of a typewriter’s keyboard are placed in the order they are?
- No, I have never asked myself that question.
- We can call this keyboard QWERTY, the first keys of the upper row are placed like that.
The first typewriter was invented by Christopher Scholes in 1873, in order to improve the calligraphy. However, soon a problem arose, when the typebars jammed against each other and made it impossible to write.To solve this, Christopher Scholes designed the keyboard QWERTY, a keyboard which should force the user to write more slowly to keep the type arms from jamming. Typewriter keyboards, that in time became computer keyboards, were from the beginning designed for slower writing and not faster.
From Paulo Coelho’s “Veronika decide morrer”.
Translated by Christina Hallberg.
Paula Lindblom about the work and the ideas behind…
I started the on-line project in 2005 to establish a professional environment, where I could still be working from my little corner of the world. Internet makes it happen. www.jewelleryproject.blogspot.com
I have always been fascinated by “recycling” or reusage, to make new use of everyday things. To transform, to put in a different context.
As Pippi Longstocking says: Finders keepers.
That is how I relate to reuse and jewellery.
What I find both at home, in nature - in the form of waste or other natural materials - and at flea markets, forms the base for my attitude to resident shapes and expressions.
I want the original material and its shape to be visible, first to appear as a piece of jewellery, but by a closer look to come out as things of everyday life …
I have visited Cape Town, South Africa, to study reutilisation and recycling.
During my travels I had the opportunity to see incredible trinkets and art pieces including small glass beads, and upon my return my jewellery features such glass beads. Contrast and addition in communicating shape.
My jewellery is inspired from different regions of Africa, mixed with my own daily surroundings. Unisex is one aim with my jewellery.
My motto is: Curious about life.
Translated by David Bauner.
a text in Lerums tidning (newspaper) in Swedish (?!)
Paula Lindblom visar Marie Asbjörnsens halsring för besökaren Mariann Johansson.
Foto: Peter Welling
Tankeväckande smyckekonst Återvinning är en aktuell sak. Men att driva den så långt som till smycketillverkning är kanske inte vad man i första hand funderar på.Några som gjort det är utställarna på Nääs Konsthantverk. Det blir en tankeväckande upplevelse för åtminstone LT:s betraktare.Paula Lindblom var den enda utställaren på plats vid lördagens vernissage. Det var kanske inte så konstigt, det handlade ju om ett projekt på nätet. Från början var tolv konsthantverkare inblandade, nu var det fem kvar när tankarna tog praktisk form i utställningen på Nääs. En spanjor, en öbo från Madeira, två svenskor och en norska visar sina produkter i galleriet.
Dessutom, som bonus, finns en HDK-elev, Gertrud Heinerud, som visar små fina smycken från en lite mer traditionell utgångspunkt i ett hörn av den tillhörande butiken.
Återvinnarna däremot vänder och vrider på begreppet smycke. Det får flera olika tolkningar i utställningen.Paula Lindbloms alster präglas av lekfullhet och mångtydighet. De kan vara smycken, eller hängande dekorationer, kanske i ett fönster.Men utgångspunkten är ofta en begagnad deodorant, kombinerad med andra fynd av det mer använda slaget. Resultaten ser dock helt nyskapade och fräscha ut, och bär gärna på en egen liten kommentar till vår konsumtionsaptit.Anni Jonssons broscher är tillverkade av restprodukter från annan smyckestillverkning. Det blir riktigt abstrakta resultat av det tillvägagångssättet. Maria Rodrigues arbetar med textila material. Roligast är hennes stora halssmycke, som bland annat består av ett rosafärgat blixtlås.Det dekorativa i avfallet tar norska Marie Asbjörnsen väl tillvara. Att hennes smycken är tillverkade av delar till gamla ölburkar är inte det allra första som slår betraktaren, snarare är det deras lätta och luftiga karaktär som faller i ögonen.Maria Miguel visar ringar av annorlunda utseende. Några är textila, andra är tillverkade i blandade material. Plast och silver är en gångbar kombination i sammanhanget och ger ett utmanande resultat.
Utställningen pågår till den 26 juni. Och under sommarhalvåret, maj till september, är Nääs Konsthantverk öppet alla dagar i veckan. Så här finns många chanser att studera en verkligt alternativ återvinningsidé. Efter Nääs kommer turen att gå till Krakow i Polen, där samma konstnärer kommer delta.
Peter Welling peter.welling@lerumstidning.com
Sunday, May 27, 2007
read about the on-line project at Nääs Konsthantverk...
http://www.naaskonsthantverk.se
If you look at this page under galleri, you can read about the on-line project.
We show our things there under the period 26/5-26/6 2007.
If you look at this page under galleri, you can read about the on-line project.
We show our things there under the period 26/5-26/6 2007.
Saturday, May 26, 2007
from trash to treasure
A gift from Marie to me, Paula.Earrings made of trash.
Thank you! Like them a lot and other has been asking about them allready...
www.marieasbjornsen.no
from the exhibitionhall...
Everyone get there own space in the exhibitionhall, and I´m satisfied with the exhibition.
from the opening at Nääs Konsthantverk,Floda, Sweden...
About 50 persons visit the opening at 26th of May 2007.
It was a nice opening with a lot of interesting people who thought that we had done a great work.
Nice to hear!
Paula was the only artist who was represent by the group. The jewellery on-line project.
Subscribe to:
Posts (Atom)
